Märta Holmerin

Författare

Kategori: Varför skriva? (sida 1 av 2)

Hur man är kreativ när man inte har lust

AristotelesHur hittar man inspirationen och lusten? Hur tar man sig vidare i sitt skapande när allt man gör känns som skräp, inget duger och idéerna lyser med sin frånvaro?

Det är inte alltid det är så att inspirationen och motivationen är på topp. Tanken att sitta på rumpan framför datorn timme, efter timme medan solen skiner ute, känns inte alltid så lockande.

Ibland har jag verkligen ingen lust, ingen ork, ingen energi att skriva. Det känns som det är bättre att vänta tills det lite känns mer ”rätt”, tills lusten faller på. Men om jag skulle vänta på att det verkligen känns ”rätt” så skulle inte så himla mycket bli gjort. Så hur gör jag för att komma igång?

Rutiner och disciplin. Skriv fast du producerar skräp. Börja någonstans. En dålig text kan man alltid skriva om, men det är svårt att skriva om ett tomt blad. Lägg i backen och börja om. Ställ frågor. Även om du tycker texten är dålig, är det inte säkert att det är skräp. Det kanske ser mörkt ut just nu, rent av svart. Men av svart kol kan det bildas en diamant.

Gör något annat en stund. Måla. Plantera blommor. Läs en bok. Ha kul!

Lyssna inte på kritikerna. Hela världen kommer inte älska det du gör. Skriv för de läsare som gillar det du skriver.

Om att ge ut sin andra bok

Alltid i din skugga

Alltid i din skugga

”Den svåra andra boken” – ett begrepp i bokbranschen, hos förlag och författare, med koll på statistiken. Det lär vara är så ångestfyllt att de flesta författare faktiskt inte ens skriver klart den – det blir bara en roman. För de författare som tar sig igenom tvåan infaller en tid av självkritik, prestationsångest och svårmod. Outhärdligt.

Jag önskar att jag kunde säga att det är lättare att ge ut bok nummer två. Att jag inte följer statistiken. Att det är lättare att lämna den ifrån sig och låta någon annan läsa den. Att utsätta sig för andras tyckanden. Det är det inte. Det är skitläskigt.

Att skriva tvåan är svårare. Den första boken var mitt hemliga projekt. Ingen press. Ingen stress. Den här gången är förväntningarna högre. Den andra boken måste bli bra. Läsare som väntar. Jobb som ska göras. Tid avsättas. Höja nivån. Testa gränser. Sätta mål och slutföra. Svårt på flera plan.

Det enklaste vore förstås att skriva manus efter manus och lägga det i garderoben eller under sängen. Gömma dem för omvärlden. Det vore enklast … och döden för själen. Nej, som författare måste man vara envis och en smula galen. För det är skitläskigt att släppa en bok och utsätta sig för att höra vad andra människor tycker och tänker om det som man har gjort – och kanske även om en själv.

Så då jag tvivlar som mest, tänker jag på statistiken:

  • Av dem som debuterar skönlitterärt är det bara cirka hälften som kommer med en tvåa.
  • Och bara ungefär en tredjedel som kommer med en trea.
  • Det stora flertalet som lyckas skriva fler än en bok är deckarförfattare.

Så om några veckor kommer tvåan … 🙂

Om konsten att skriva en bra baksidestext

Det första man ser är bokens omslag. Är omslaget tillräckligt intressant vänder man oftast på boken och läser baksidestexten. Det är svårt att skriva en bra baksidestext. Den ska fylla många olika funktioner.

Jag läste någonstans att man har sju sekunder på sig att fånga läsaren. Sedan lägger den potentiella köparen ifrån sig boken. Alltså måste texten väcka både intresse och nyfikenhet, samt beskriva handlingen utan att avslöja för mycket. Den ska vara lagom gåtfull och snabbt ge en hint om vad det är för typ av bok. Den ska få läsaren att vilja läsa boken. På sju sekunder.

Eftersom jag vill ha ungefär samma upplägg på denna bok som på den första, vet jag att jag har cirka 700 tecken att förfoga över. Plats för ungefär 150 ord. Så vad fyller man ytan med? Tja, det finna olika upplägg och tekniker förstås. Frågor man kan ställa för att bena ut vad man vill: Vilken känsla ska förmedlas? Hur ska jag presentera huvudpersonerna och berätta om konflikten? Hur mycket ska jag avslöja? Avsluta med några ord om författaren? Om genren? Kanske göra ett utdrag ur boken? Ska jag avsluta med en fråga? Lämna utrymme för blurbs (omdömen)?

Så hur tänker jag?

Jag skriver ett utkast till baksidestexten först, alltså innan jag skriver boken. På så sätt samlar jag tankarna innan jag sätter igång. När boken är klar läser jag igenom baksidestexten, funderar över vad jag kan återanvända och skriver om. Många gånger.

Jag vet vilket upplägg jag vill ha. Vilka typer av baksidestexter jag tycker om och inte tycker om. Jag vill ha med vilka som är huvudpersoner och kort om vilken roll de har. Inledande händelse och spänning. Antydningar men inga avslöjanden. Gärna lite humor om det går. Dessutom att boken är en del i en serie. Allt detta vill jag ha med. På 150 ord … Därför oroar jag mig ofta för att jag avslöjat för mycket eller för lite. Så nu har jag pillat lite på texten till Alltid i din skugga igen …

Vad tror ni? Väcks det något intresse?

(Bye the way … Detta inlägg är på 358 ord …)

Bokskogen

SkogenDet har varit ganska tyst här på bloggen. Jag har fullt upp med att skriva på uppföljaren till Aldrig vid din sida. För mig är skrivandet ett hantverk som tar tid, kräver struktur och ordning, inspiration, kraft och stark vilja. Att skapa en historia på 100 000 ord kräver viss koncentration, vilket innebär att annat ibland får komma i andra hand.

Att skriva en bok är som att plantera en skog och se den växa upp. Det tar tid och kräver tålamod. Varje ord är ett träd som skapar en helhet. När den kommit en god bit på väg gäller det att ta ett steg tillbaka, få en överblick av vad det blev och sedan ta bort det som inte passar in.

Ta bort älsklingarna som är fina och helt underbara, men som det kan bli för många av i skogen. Tall luktar gott, men det gör ont att gå barfota på kottarna. Visst är det häftigt att hoppa över buskar, men för många av dem skapar bara snår. Rosor är fina, men de sticks också.

Nyligen insåg jag att bokskogen jag planterat håller på att växa sig till en gigantisk urskog. Det är dags att gallra. Att gallra innebär att man gör plats åt något annat att växa och bre ut sig. En rätt gallrad skog ger kraftigare och mer värdefulla träd. Förhoppningsvis väljer man att ta bort rätt, vilket inte är helt lätt.

Efter en del gallring blir det oftast ganska bra. Det kan bli ganska dåligt också. Det är då man gallrar om. Eller planterar en ny skog, skriver en ny bok.

Bättre bra än bråttom

Njut av detaljerna.Jag håller på med uppföljaren till Aldrig vid din sida. Ja, det blir en tvåa. Det finns mer att skriva om, frågor att besvara, fler ämnen jag vill beröra. Att hitta ämnen är inte problemet. Det är tiden. Jag behöver mer tid. Det har jag inte. Alla har begränsat med tid. Alla har för lite tid.

Vi har så lite tid att vi springer hela tiden. Det händer mycket utmed vägen som vi bockar av. Vi jagar upplevelser, bockar av måsten, statusuppdaterar, jobbet, familjen, livet. Vi ser mycket när vi springer men njuter sällan av detaljerna. Jag har också sprungit. Jag sprang fortare än vad min kropp hann med. Jag vill inte springa mera. Jag vill gå. Jag går i min takt, jag skriver i min takt. Jag skriver en mening idag. En annan imorgon. Mening för mening. Stycke för stycke. Kapitel för kapitel.

Det låter enkelt. Det är det inte. Det tar tid att lära sig gå när man vill springa, att strosa fram istället för att rusa, att se detaljerna längs vägen och inte bara fokusera på målet. Det tar tid att strukturera, analysera och kreera. Tid att hitta storyn, lära känna karaktärer, miljöer och göra research. Tid att välja. Tid att njuta. Tid att leva.

Allt tar tid. Alla har för lite tid – alla har lika mycket tid.

Äldre inlägg

© 2019 Märta Holmerin

Tema av Anders NorenUpp ↑